Förskola, kollegor och vänner.

Det är så fint att ha kollegor man faktiskt vill umgås med. Som man prioriterar att träffa på fritiden och hålla kontakten med. Kollegor som de känns sådär fint att prata, skratta och vara med.
Vi tog en fika, troligtvis sista fikan då vi är kollegor, eftersom jag inte kommer jobba kvar efter sista december.
Jag önskar verkligen jag kunde få förlängt, för jag trivs så så så bra med dem. Men samtidigt är jag inte barnskötare och jag förstår att tjänsten då måste gå till dem som är barnskötare.

Jag är ändå så glad att jag haft möjlighet att jobba på förskola hela det här året.
Jobbet, de pedagogiska arbetet med barnen, att bygga relationer, vara en trygg vuxen. Skratta, bussa, ta viktiga strider, växa med barnen och se dem växa på egen hand.
Alltså fy va fint det är!

Att dessutom jobbat i ett arbetslag som känts så rätt, där vi är helt olika personer som ändå fått de att funka så bra. Där vi fått bidragit med våra styrkor och backat upp varandra där de varit svårare. Att vi tagit hand om varandra då belastningen varit tung och de varit vissa strukturella svårigheter.
Det är fint att vi kunnat kliva in i ett arbetslag, med olika bakgrund, religioner, språk, tankar, känslor och ålder. Och tack vare detta, löst situationer med så stor variation.
Varje dag har inte varit en dans på rosor. Det här varit riktigt tung arbetsbelastning emellanåt, men vi har gjort de som ett team och jag är så tacksam för det.

Jag har vuxit så mycket i och med detta. Lärt mig mer om mig själv, och hur jag funkar i en grupp. Jag vågar ta ansvar, jag vågar komma med förslag och kliva in i situationer jag aldrig varit med om innan. Samtidigt som jag inte haft problem att frågs om hjälp, råd eller lärt mig av andra.
Jag har lärt mig att jag bygger relationer snabbt och att jag vinner förtroende. Jag har ytterligare en gång lärt mig att jag investerar hela mig själv i mitt arbete. Att jag kliver in i de helhjärtat.
Vilket gör de extra fint, men de gör de också extra tungt att lämna.

Även om jag läser klart till beteendevetare och byter område så är de absolut ingen omöjlighet att jag jobbar med barn i framtiden.
Och jag är nu ännu mer säker på mitt val att jobba med människor. Kommunikation, att bygga relationer, utvecklas, bygga förtroende och stärka individer intresse är mig något enormt. Och de gynnar mig på ett personligt plan.

Hur som, jag är tacksam att vi kan fortsätta umgås och hålla kontakten, även om de blir som vänner istället för kollegor. 

Dagbok., Tankar och känslor. | | Kommentera |
Upp