Krigstillstånd

Där stod jag, hela mitt liv fanns planerat i någon form av tidslinje.
Det fanns ett visst utrymme till allt och tidsintervallet var snävt.
Jag skulle plugga klart grundskolan och gymnasiet, läsa på högskola,
bygga mig en karriär, skapa en familj och leva lycklig resten av mitt liv.
Sen hända livet.

Jag insåg att jag var sjuk i en ätstörning.
Jag fastnade i en snårig röra av psykisk ohälsa där ångest och dåligt samvete färgade allt.
Samtidigt föll min kropp isär och man konstaterade att jag har något som heter Ehlers Danlos Syndrom.
Orimliga mängder av skador och smärta blev min vardag.

Där stod jag, med drömmar och mål, helt oförmögen att röra mig mot dem.
Vem är jag när jag inte är den jag vill vara?
Hur lever man i en vardag som man inte valt själv?
Hur överlever man när livet känns som ett krigstillstånd?